Jaha nu är Zeke väldigt kortklippt. Jag rakade ner honom i fredags. Fram kom en liten, ganska smal hund. Inte lätt att klippa en hund med spagettiben men han var i alla fall lugn.  Han hade hållit mig vaken natten innan för han höll på att klia sig så mycket att jag var tvungen att gå upp och tvätta honom. Jag trodde det var Scalibor halsbandet men idag tror jag inte att det bara var det.  När klockan var halv fem på morgonen hittade jag en fästing på honom vid armbågen och efter att jag tagit bort den blev det lugnare. Tur att jag hade tagit ledigt på fredagen.

Jag började klippa honom på förmiddagen och sedan var vi in till Västerås för att se om vi kunde hitta någon examenspresent till Jessi. Det lyckades till slut. Zeke var lugn hela tiden och när vi fikade låg han i mitt knä och sov. På fredagskvällen skulle jag ta och klippa till benen på honom men då hade han vaknat till liv och var som en ål på bordet. Till slut tog jag klippmaskinen och körde av pälsen där med. Blev ganska bra.  Ännu bättre kommer det att bli när han kan stå still också.

I fredags var jag och Anette iväg och la spår. Det gick så där för Zeke.  Olle och Lillen var med på stigen och han blev väldigt störd av dem.  Olle brydde sig inte om Zeke ett dugg utan tog sina spår så fint. Zeke var ju nybadad eftersom han skulle bli klippt och det dröjde väl typ 5 minuter innan Olle och han var ner i första dydiket. Men det går ju alltid att tvätta om. Och de hade roligt.

I går gick jag med mamma och Miki uppe i skogarna vid Västsura. Jag la ett kort spår med några godisar + slut till Zeke och ett längre vanligt till Miki. Naturligtvis kom det en jätteskur när vi var ute och vi blev ganska blöta, sedan tittade solen fram igen.  Nu när Zeke tog spåret struntade han i godisarna men nosen var nere nästan hela tiden tills han hittade slutet. Kanon!
Miki gick som tåget, han till och med markerade pinnen som jag lagt i spåret. Han vet att det väntar något gott i slutet.  Han som inte alls förstod det här med spår i början.  Fick nästan gå och "sparka honom i rumpan" för att han skulle gå framåt.  Tålamod, tid och klurighet lönar sig.

Idag har vi träffat på jättemånga joggare och stavgångare i spåret.  Håller på att lära Zeke "att skvallra", dvs han skall komma till mig och få nåt så fort han upptäcker nåt framför oss.

Just nu håller han på och busar med Jessi. Han tar något han inte får och så springer han så fort benen bär honom iväg ut på baksidan och är jättelycklig. Då kommer Jessi och tar saken och då springer han in igen och tar nästa.

Vi skall iväg i kväll och fira Mors dag hos mina föräldrar med lite mat. Det blir en bra avrundning på helgen.