Nu ligger vi i hårdträning mentalt (så hårt det går när Zeke fortfarande käkar pencillin, men det är sista dagen idag).

Vi tränar på apport och ingångar och musmatta när det gäller appell kursen. Kan inte göra allt på en gång. När det gäller Rallyn så är det läggande, stående och sitt-gå runt som vi håller på med. Ibland fattar han ingenting, sitt, vad är det?  "Sitt vid sidan, har han aaaaldrig gjort...."

Vi fick också i läxa över påsken att träna på "budföring". Zeke är lite blyg för främmande personer och vill inte gärna stanna hos dem. Tyvärr gäller det inte bara främmande personer utan även typ husse, lillmatte och lillhusse.  Vi tränar på att han skall dutta på handen och få godis och så skickar vi honom mellan oss.  Det blir ju inga avstånd utan själva grejen är ju att han skall kunna stanna hos någon annan. 

Så under påsken, när vi var ner till Jönköping för motormässan, så tränade vi på att hälsa på alla som ville. Och grejen är att Zeke gör det, men inget överdrivet (vilket jag i och för sig tycker är skönt). Han nosar av, tar godiset, tar emot EN klapp och sedan är det bra i hans ögon och han vill tillbaka till mig. Något att jobba på och nu har jag alla möjligheter att träna på detta.

Apropå Jönköping så var det helt underbart att vara där. Det var lite kyliga vindar från Vättern men solen sken. Fina promenader längs stigen vid Vättern också.  En liten "rolig" grej hände.  Vi var ute på kvällspromenaden och det var ganska mörkt. Jag gick och funderade på annat och Zeke gick och doftade överallt.  Helt plötsligt ser jag att det jag trodde var en sten i själv verket var en katt som låg absolut stilla.  Zeke var på väg mot den, helt inne i sin doftvärld och jag hann inte få undan honom.  Katten fräste till när han kom för nära och Zeke flög rätt upp i luften i världens språng. Han bara ylade och sedan började han skälla.  Hade jag haft kameran när han tog det språnget.......  Vilken bild.  Zeke lugnade sig snabbt och fick lukta av platsen och sedan var det coolt.  Det blev inga skador på varken katt eller hund.

Bilder kommer senare.

Ja, så har vi då börjat på Appellspårkursen.  Jag har i alla fall börjat och Zeke, ja vad kan jag säga.  När vi var ute för att träna med klicker, targetsticka och musmatta så tror jag inte han fattade någonting.
Instruktören gick och muttra något om att öva mer på kontakten.  Hmmmm......

Zeke vill hellre leka med Olle som stod på andra sidan av planen.  Men det är det här som är bra, får ju aldrig den störningen när vi är själva.

Hemma så går träningen bra förutom med targetstickan.  Den skall tuggas på, tycker Zeke.  Så jag har bestämt att vi skippar den och får använda andra saker istället för att träna.

I tisdags så starta jag upp Rally kursen.  Jag hade information och Zeke var med för att jag skulle visa lite övningar som kursarna skall träna på till nästa gång.  Det gick jättebra och Zeke låg vid mina fötter eller var i mitt knä.  Jag har honom bunden i bordet för det är andra hundar med också och vi vill inte ha något bus.

Så var det dags för att visa övningarna som jag hade pratat om och jag böjer mej ner för att väcka upp Zeke och vad hittar jag?  Ett avbitet koppel!!!  Frågan är:  Var är min hund?  I och för sig så kommer han inte så långt eftersom vi är i stugan och dörren är stängd.  Jag kallar på honom och då kommer han med en oskyldig min från hallen, med det avbitna kopplet hängande.  De som satt ute i fikarummet trodde jag hade släppt lös honom.
Ja, vad kan en stackars matte säga och göra.  Jag skrattade.  Han hade smugit ut så fint och tyst.

Hur som helst visade vi våra övningar och då skötte han sig galant. 

Han blir nog en bra Rallykurs hund i alla fall.