Har inte hänt så mycket under sommaren.  Vi var hemma första veckan av semestern, passade på att träna lite agility.  Zeke tycker det är roligt men fattar inte så mycket än.  Tunneln går lika bra att hoppa över som att springa igenom. När jag gått och planerat vad vi skall göra så har han fått gå lös då vi varit själva uppe på klubben.  Helt plötsligt ser jag ett svart streck som far iväg ut på appellplan.  Han varken ser eller hör mig. Springer efter då jag är rädd att han springer ut i det höga gräset som finns runt planerna (vet att jag ej skall springa efter).  Finns mycket huggorm runt planerna.  Ser att han jagar fjärilar, trollsländor och ser han inte något sådant så går det bra med stora flugor.  Och han springer och springer och hör ingenting vilket resulterar i att han har en matte som är både orolig, rädd och tvärförbannad. Skulle jag komma till mig själv.... trooooor inte det. Men till slut så är det inte roligt längre att jaga flygfän och han stannar och jag får tag på honom.  Muttrar en hel del inte så vackra ord.

Hund in i bilen och slut på det roliga.  Detta upprepades 3 gånger under veckan och när jag har lina på honom så gör han det inte.  Vände på det hela och gått tillbaka till inkallningsträning.  Får se hur det går nu i höst.

 

Andra veckan blev han helt nedrakad med "strumpor" och vi åkte till Nora på lite semester.  Kallt och regnigt.  Så kallt att Zeke fick ha täcke på sig för han frös när vi satt och åt ute på kvällen vid husvagnen. Annars så är promenadvägen vid Nora sjön jättefin, går från campingen in till Nora.  Träffade mycket trevligt folk, både de med pudlar och utan. Åt lunch ute och Zeke är en fröjd att ha med sig så länge jag inte går iväg för då börjar han pipa.  Annars ligger han lugnt och tar igen sig.  Många tycker att han är en trevlig och vacker hund (naturligtvis). Glass har dom i Nora också, egenhändigt tillverkad. Den är god tycker hela familjen.

 

Sedan var vi hemma igen och nu började myggen komma. Tyvärr har det varit alldeles för mycket av den varan så att man inte klarat av att vara ute och stå still.  Ingen mer agility träning, för på klubben är det precis olidligt att vara pga mygg och knott. Nu väntar vi på svalare väder.

 

Var också och tävlade i Rally i mitten av augusti uppe i Fagersta. Trevlig tävling och mycket folk som jag lärt känna. Tävlingen gick inte bra för han ville inte följa med mig alls. Vi har verkligen hamnat i en svacka när det gäller tävling och mina nerver.  Så nu lägger jag tävlingar på is och satsar på träning så vi kanske kan tävla i agility också till nästa år. För Zeke är snabb och han älskar att hoppa. Skall också gå en lydnadskurs i höst + att jag själv skall hålla en allmänlydnadskurs.  Hösten är fullbokad.

 

Jag och Anette var ute och gick i helgen med hundarna. Plötsligt hör jag Zeke och Lillen skälla och sedan kommer Zeke farande och spanar efter något. När han hamnar i det tillståndet varken hör eller ser han något, inte ens Anette som han alltid tigger godis av.  Han far runt som en svart pil och letar med synen (som tur är) efter något, troligt rådjur eller hare som skuttar iväg.  Till sist satsar jag på att ta honom i flykten men missar. Men när jag är på väg tillbaka till Anette så kommer alla tre hundarna springande, för han drar ju med Lillen och Olle också.  Då får jag tag på honom i språnget, han är precis dyngsur för han hade plurrat i något dike, allt rinner ner på mig men jag får chansen att läsa lusen av honom. Bryr han sig?  Nä inte speciellt mycket.  Den hunden med socker på.......... eller kan det vara mina synder.......  Det blev koppel sista biten hemåt. Men Zeke var lycklig :-)

 

Återkommer om våra vidare träningar och lite bilder.