Varför anmäler jag mig till tävlingar som börjar så tidigt? Så tänkte jag när klockan ringde klockan 6 på söndagsmorgonen.  Zeke var ännu mer frågande. Han är ingen morgonhund.

Upp ur sängen och iväg till duschen, fixa frukost, packa ryggsäcken, allting med?  (Nästan kom jag på när jag var framme vid tävlingen).

"Zeke, kom nu, dags att gå ut en kortis!"  Ut från sovrummet kommer en gäspande hund, öppnar ytterdörren och vi går ut. Zeke går raka spåret till bilen. "Nej, vi skall gå en vända, trots att det regnar".  Zeke släpar benen efter sig när vi går lilla rundan.

Regnet slår mot bilrutan när vi börjar vår färd mot Uppsala men jag har packat ner alla regnkläder, både till mig och Zeke.  När vi närmar oss Uppsala så håller det upp.  Har vi tur dröjer regnet till efter tävlingen.  Vi kommer fram till Uppsala Ponnyklubb där tävlingen är i en av deras paddocker.  Vi är inte så många som skall tävla, 11 st i nybörjarklassen och 5 st i forsättning.

När vi skall gå banvandring upptäcker jag att jag inte har med mig stålkopplet.  Får be en av funktionärerna och stå med Zeke så han inte biter av kopplet.  Det gick bra men han klagade på att jag var "lååååångt" ifrån honom.

Vi tränar lite och det går bra.  Så är det dags för oss och det första han upptäcker när vi kommer in på själva uppvärmningsplatsen är HÄSTSKIT.  Delikatess, yes, yes.  Försöker få Zeke att gå fot men hästskitet drar mer. Vi går in på banan och han upptäcker mer små hästskitar (de hade krattat bort allt jättebra men nosen kan upptäcka även mikroskopiska små hästskitar om hunden vill).  Bitvis gick det jättebra förutom skylten Sitt. Ligg och gå runt, men det momentet är inte färdigt ännu, så det visste jag.  Men helt vanligt svängar som vi kan, gick om intet denna gång pga dessa delikatesser som fanns i små bitar, här och där.  Kan lugnt säga att Fot inte är befäst ännu.

Summa summarum på denna tävling så fick vi behålla 38 poäng. 

Träffade jättetrevliga människor och fick många tips på hur du kan få din hund att förstå det här med arbete. Aldrig blir man fullärd och det är väl tur. Vad tråkigt det skulle bli om man skulle kunna säga att man kan allt.

Tittade på fortsättningsklassen också och det är en ren fröjd att se samarbetet mellan förare och hund.  Blev väldigt jämnt där, 95 poäng hade ekipaget som kom femma och 100 hade de som vann.

Var hemma igen till 14.00-tiden och då hade jag och Zeke hunnit avnjuta en McDonalds också på vägen hem.  Solen hade börjat skina igen så det blev grillning på kvällen och en stund på altanen.

Nästa tävling vi skall försöka komma med på är i Dalarna den 6 juni. 

Träna, träna..tränaaaa........  Gäsp!

Lite mer bilder ifrån påsken. Det mesta på favoritobjeketet som dock inte är så lätt att få på en bra bild. Eller kan det bero på fotografen???

Veckorna springer på fort nu för att inte tala om dagarna.  Jag har Rallylydnadskurs och Zeke är bästa uppvisningshunden. Det blir bättre med pipande men att bli uppbunden emellan visningarna, det är pest och kolera i Zekes värld. Inte kul!  Har dock blivit bättre för nu sitter han i alla fall stilla och piper.

Var på Hallstahammars Brukshundklubb i helgen och hade Rallykurs. Gick igenom alla 30 skyltarna som är i Nybörjarklassen och det gick kanonbra.  Alla hundarna och förarna hade gått kurser tidigare/var instruktörer så grunden och mer därtill var redan lagd. Jätteroligt och god mat fick jag.  Zeke fick följa med på söndagen och det fungerade ganska bra.

Appellspårkursen håller fortfarande på och vi gör små framsteg.  "Vi tränar inte tillräckligt, dundrar instruktören". Nej, men jag gör små saker nästan varje kväll en stund och vi tar oss framåt.  Har inte tänkt att det skall bli nåt förrän till nästa år.

Jag stukade också foten rejält förra söndagen, har dåligt ledband i höger fotled.  Trodde minst jag brutit den, den här gången och Sussie som jag stod och pratade med, blev alldeles förstörd.  Det gör fortfarande väldigt ont men det går åt rätt håll.  Som tur är har jag aldrig stukat foten i skogen men väl på asfalt (räcker med en liten sten) eller att plattorna ligger lite ojämnt.  Jag är väl mer avslappad då och tänker inte så noga på var jag sätter fötterna som jag gör i skogen. Några bilder på slutet.





Här är Zeke i Jönköping vid Vättern.