Då har vi varit och tävlat (13/5). Min mamma var med och tittade för vi behövde inte vara där förrän till kl.12.00. Dagen blev inte så lång då.

Banan var jättekul tyckte jag och Zeke fungerade så bra utanför när vi värmde upp.  Vi kommer in på banan och skall börja och då är det som om han får hörselskydd på sig. Han kollade på alla andra hundar, någon pep därborta, någon skällde, det luktade jättegott på marken, tittade på folk.  Vi har klara språksvårigheter på banan. Troligt min nervositet är en del av det men det är inte allt tror jag. Han vet inte när det är "arbete" och när han får göra som han vill. Hur som helst slutade det med att jag till sist tog tag i han och vände han rent fysiskt mot mig och då blev jag underkänd (vilket jag vet om). När jag väl hade gjort det så gick de sista skyltarna mycket bättre.

Min kära mor var väldigt snäll mot mig när hon fick se protokollet och sa: "Tja, det kan ju inte bli så sämre än det här, bara bättre". Vet inte riktigt hur jag skall tolka det uttalandet.........  men jag ger inte upp. Till hösten eller kanske sensommaren skall vi prova igen.

Igår var vi på agilitykursen och där går det framåt. Zeke verkar vara ganska lättstyrd när jag vet vad jag skall göra. Vi körde på ganska intensivt med korta pass ute på banan och korta vilopauser så både hundar och människor blev ganska trötta i huvudet till sist.

Det sista vi fick prova på var en cirkel med tre hopphinder och korta tunneln.  Vi började med tunneln och sedan ett hopp och sedan hoppa Zeke rätt i baken på mig med huvudet före.  Marie (instruktören) började skratta och jag med och Zeke var jättelycklig. Vi slutade där, efter en lyckad tunnel.

Ang våra språksvårigheter så ska jag börja köra mer ren lydnad så han får fokusera på mig under en längre tid och sedan ha agilityn som en rolig grej. Tror jag gör mycket tok som jag inte ens vet om själv men som Zeke märker och nyttjar. Så vi fortsätter att träna på onsdagkvällar när det är allmän träning så får vi se vart det leder.  Allt som behövs är tålamod, tålamod och goda råd.

Zeke här:  Matte är inte klok i huvudet. Gick spår (1 km) i lördags eller gick och gick.  Jag sprang och hade koll på matte när hon mätte upp spåret och kollade snitslarna. Är tvungen att kolla så inte vargen kommer också. Arbetsamt att vara vaktpudel.

I måndags kväll gick matte spåret utan mig och det måste jag högljudd kommentera från bilen. Men hon kom tillbaka till sist.  Sedan blev det agilitykurs på en gång. Hoppa och springa genom tunnlar och göra slalom och ta säcken.

Sedan i tisdagskväll träffade jag Olle och Lillen och Anette (hon ger bra godis) för att gå spåret igen. Och den här gången var det längre och jag sprang och sprang med Olle och Lillen. Jobbigt att hoppa i allt blåbärsris men så roligt. Sedan blev jag och matte avsläppta vid plan och då var det dax för Rallykurs.  Då är jag visningshund. Men jag var så trött att knappt köttbullarna som matte lockade med räckte till.

Onsdagkväll, återigen upp till klubben men då var det träning för mig som gällde. Var mening med Rally men det blev lite agilíty istället. Tror matte tyckte jag var duktig för vi lekte jättemycket. Tog både tunnel och hopp och jag väntade jättelydigt tills matte sa att jag fick hoppa. Det är kul att leka med matte, lekkursen vi var på var nog bra för henne.  Hörde också att vi skall tävla i Rally nu på söndag (hur skall jag orka). Tur att mormormatte och kanske lillmatte följer med.  Många knän att vila i då.  Matte får rapportera hur det gick.